början på helvetet

föreläsning 1, check!
och så snuva på det
trötthet, extrem
och halsont
inget mer med det
bara att bita ihop
och så en vägg på det
det kommer att finnas saker att göra
på något konstigt sätt är jag ändå pepp
tadah, nästan ett rim
njuter av de sista timmarna i ovishet
innan kompendierna kan öppnas
och uppgifterna blir ett faktum
förhoppningsvis får jag plugga i staven imorgon
det var ju inte igår
mysigt!
adios
som vår korridorsgranne kanske skulle ha sagt
han är typ spansk

så ja

hemma efter skolaresan, läs kongress
alltid lika intressant
utklädnad
dansa dansa i mysbyxor natten lång
alldeles för långa diskussionstimmar
alldeles för roliga sittningar
jag är nöjd
dock med onda knän
efter att ha gestaltat ella som dvärg i spexet
mkt roande
mkt smärtsamt
men ack så värt det
nu laddar jag inför min skolstart
som är imgon
lägger fram kläder
packar väskan
och förbereder lunch
puss
psst i torsdags såg jag dr alban
häftigt

livets goda dagar

nu vill jag börja plugga
igår lagade jag mat vid 21.30 bara för att jag var uttråkad
viltskavsgryta
så lite rutiner vore trevligt
jag ska inte klaga
gör ju mycket annat trevligt
och imorgon är det ju trots allt kongress
jag peppar

lusflytt

jag leker lite mamma idag
bakfull sådan
möter vilsen recce på stationen
matar henne lite
proppar henne full med info
visar vägen
tar henne till skolan
hon säger:
-du kan gå nu!
som mamma går jag givetvis
på en gång
och lämnar henne med alla andra
självklart ringer jag på en gång när jag kommer ut ur byggnaden
för att förklara hur hon tar sig hem
mkt bra tycker jag
det är hon värd
den bästa av lusar
nu är hon här
änltigen

kvalité

shit jag utnyttjar min lediga dagar till max
vi har långa dagar här i korren
uppstigning 08.00
ett måste
ett obligatorium
morgonpromenad är något vi ska fortsätta med
om någon frågar mig iaf
shopping hinner vi med innan lunch
lunchar ihop
och är sociala, fixar och trixar därefter
och efter det tränar vi
med vi menar jag mig
och ella
vi i korren
liksom
shit vad jag njuter
mitt mål för dagen är att skriva klart min krönika
den måste bli klar
skrivtorka
ANTON HJÄLP!!!
adios
psst. imorgon hämtar jag irma vid tåget
då flyttar hon officiellt hit
äntligen i samma stad
på tal om lycka bara

kollektiv

det känns lite som att jag lever i ett kollektiv
snart i alla fall
ella är tillbaka i korridoren
david flyttar in snart
jag tror att det kommer funka
idag har vi haft korridorshäng
mest hela dagen
vissa har ätit pannkaka
vissa morötter
jag gillar det här med att vara ledig
och ha människorna på nära avstånd.
hej

jag är där jag vill vara

jag är åter i uppsala
har fyllt på kyl och frys
samt vinkat av föräldrarna i cp-bussen
tänk vad allt känns bra
inte en van känsla
förr har det alltid känts så jobbigt
nu flyter det
saknar hönis bara
ibland förgyller hon min vardag
väldigt ofta
men nu säger dem att det är dags
dags att välkomna hösten
och det är precis vad jag gör
med kaffe och chokladbollar
med skum
jag har en veckas semester framför mig
eller vad jag nu väljer att kalla det
tanken är att jag ska göra allt roligt
som jag egentligen skulle gjort i höst
på en vecka
dem säger ju trots allt att väggen står där om drygt en vecka
jag satsar på att hoppa över den
och göra mitt bästa
c'est tout
pour maintenant
om jag bara kunde hitta min kameraladdare
och visa bilder på min fantastiska sommar
iaf första hälften

last supper

så var man back on track
om inte annat om ett par dagar
styr kosan mot uppsala på lördag
men blandade känslor som alltid
nu känns det mest som att eget boende ska bli extremt skönt
nu är jag redo att åka tillbaka
åka hem
åka bort
jag vette fan vad det är
sista arbetsdagen imrgon
vad säger man
mkt skönt
mkt efterlängtat
tar farväl av vännerna som på rulllande band
en den ena dagen
en den andra
imorgon lägger jag min sista energi på familjen
sedan får det räcka
dem jag hann med
dem hann jag med
skulle helst ha skrivit en krönika nu
men den kommer inte till mig
väntar fortfarande
fröken krönikör är ineffektiv
bajs
sov gott
tack


sommarpratare

det är en befrielse att gråta
att få gråta hejdlöst till andras berättelser
jill jonsson i p1
sommarpratare
benen bär en ej
luften räcker inte till
det är nästan lite självplågan i det
att vilja lyssna på sorliga
hemska
och jobbiga berättelser
men jag kan inte låta bli
jag dras till det
som sagt
en befrielse
jag söker ständigt nya berättelser
hoppas på flera vackra sommarpratare
som jag kan ligga uppkrupen i familjens blåa skinnsoffa
och gråta till
vackra berättelser som berör
som jag önskar jag kunde skriva själv
men så intressant liv lever jag inte
tyvärr
har varken brutit ett ben eller haft cancer
peppar peppar
inget jag önskar någon i världen
inte för fem öre
inte ens min värsta fiende
men det är så extremt givande att lyssna till dem
få känns medkänsla
och känna uppskattning inför sitt eget liv
som är långt ifrån så hemskt som de liv jill berättar om
vet inte om det borde skämmas för att jag uppskattar att höra sådana berättalser
är det egoistiskt att vilja höra dem
glorifiera sitt eget liv
för det gör jag verkligen inte
inte för fem öre

stoppa mig

det här med blogg
vad är det?
iaf under sommarlov
inte det minsta intresserad av att skriva
på sin höjd skriver jag på min krönika
till aktuellt
inte mkt mer
sakta men säkert måste jag dock ta tag i skrivandet
tre pm ska trots att skrivas i höst
och en peer review
lika bra att öva upp a,b,c på en gång
nu prioriterar jag allt vad morföräldrar heter
allt var lchf-mat heter
och promenader
börjar seriöst räkna ner till den 21a
och uppsala
annars inte mkt mer.


RSS 2.0