om att inte alltid vara nöjd, eller aldrig

musten gick ur mig efter dagens pm-handledning
inte ett uns kraft kvar
likgiltig kan man nog också säga
nöjd ska jag vara
jag blir mest trött på att aldrig få bli nöjd
så där riktigt nöjd att man blir stolt över sig själv
det blir jag inte
mest för att allt blir halvdant
att allt liksom bara går
ingen guldkant
det blir jag besviken på
och ledsen
mest för att det var så länge sedan jag fick känna den känslan
jag tar ut mina walkingskor på promenad för att få lite luft
och rensa hjärnan
men först ska jag spela dixie chicks så högt att jag får ont i öronen
hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0