elinkarlsson

Jag är för slö för att sätta mig vid datorn och faktiskt skriva ett käckt inlägg i denna miserabla blogg. Jag är för slö för att ta tag i saker som jag borde göra. Inte för att jag har saker jag borde göra, efter den där helvetesmaskinen(lär uppskrivning) så har jag faktiskt inget jag MÅSTE göra. Detta leder till attt jag bara går runt i mitt hus (ja, eller i alla fall flöjtolas jävla hus) och bara njuter. Som sagt, när livet leker så står tiden stilla.

Det är söndag och jag njuter av att inte behöva gå upp 05.30 äta frukost ensam, ta på sig äckliga kläder och behöva cykla 17 minuter (när jag skulle prao på mitt nuvarande jobb i åttan så cyklade jag dit en söndagseftermiddag innan allt för att se hur lång tid det skulle ta att cykla dit, vill inte vara sen, det tod 17 min 32 s) och sedan upptäcka när man kommer fram att svetten rinner som niagarafallen nerför pannan och hakan. Under cykelfärden så känner jag inte ett dugg, utan cyklar i hopp om att denna dag kanske är annorlunda, kanske kan jag vara fräsch när jag kommer fram, men nej då. Väl vid spegeln rinner niagarafallen igen. Röd som en tomat och svett i hela pannan, ibland ställer jag mig frågan om det kanske är så att svetten på ryggen faktiskt syns igenom, jag hoppas inte det. Vill ju inte att ngn ska tro att jag är svettig, även om jag tror att ansiktet avslöjar mig.

Så för att fira att jag idag inte behöver likna ett vattenfall så gör jag ingenting, höna agerar kock och vi andra flyter med.