elinkarlsson

Att besöka gymmet är alltid lika roligt, men ack så förutsägbart. Man kommer dit, oftast innan det har öppnat och får därför vänta en stund utanför med alla som är lika hurtiga som en själv och gårttupp vid åtta för att träna, jaa jag tränar vid nio på morgonen och jag är sååå duktig! Alltid är det samma människor:
- spännisen, ålder kan variera men fortfarandra spännnis
- wanna be spännis, mannen i 40-årsåldern som pumpar till han svimmar man det märks i alla fall inger resultat
- det feta, den lite större kvinnan i 25-årsåldern, även den kan variera, som inte riktigt har självförtroendet att träna på kvällen med alla normala utan gömmer sig där på morgonen
- pensionärer, kön kan variera, som går in och tränar ltie styrka och går ut och känner sig oerhört hurtiga
- till sist har vi kvinnan i en lite högre ålder, runt 50, som antingen är ledig ellet bara går dit för att det är skönt att träna på morgonen.
Sedan är är det jag och ida, vi som känner att det kan vara skönt att träna för då är det gjort och som faktiskt är hurtiga.

Väl inne i gymmet följer det samma schema. Spännisen stönar så att trumhinnan är på gränsen till att spricka, wanna be spännisen värmer inte upp utan han går rakt på viktern, han gör två repetiotioner, går sedan runt lite och gör sedan ytterligare två, sedan vidare mot nästa.Mellan det går han mest runt, kollar läget och dricker vatten. Den fete, fult ord; den lite större, går på rullbandet i ca 30 minuter sedan kör hon/han i sin egen takt sitt pass. Pensionörerna stör inge nutan värmer upp lite, styrkar lite och smiter sedan lugnt ut. Den lite äldre följer även han/hon strikt sitt träningspass som instruktören gett henne.
Ja så ser det ut, alltid samma människor och alltid samma sak. Även vi "normala" följer ju vårt schema, vi kör lite kondotion i cirka 15 minuter och pumpar sedsan till vi döör.
 
Idag var helt enkelt en vanlig dag på gymmet.